Viktigt inlägg: Vart ska du vända dig om du behöver psykiatrisk vård och omsorg?

När behöver man psykiatrisk vård och omsorg?

Om självhjälp inte räcker. Om hjälp från  de närstående inte heller räcker, då kan man vända sig till läkaren för att få en  bedömning av vilken typ av vård man behöver. Kunskaper i psykiatri och psykoterapi finns i allt större utsträckning idag även hos läkare utan specialistkompetens inom psykiatri. Om problemen är av allvarligare art kan det dock vara nödvändigt att söka hjälp inom den psykiatriska vården.


Vad händer när man är så svårt sjuk att man inte förstår att man behöver söka hjälp?
Ibland blir man så svårt sjuk att man inte förstår att man behöver söka hjälp.Under sådan omständigheter kan det ibland bli nödvändigt att behandla den sjuke med hjälp av tvång, enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Om någon begår brott under inflytande av psykisk sjukdom kan det bli fråga om rättspsykiatris vård (LRV). Den senare vårdformen beslutas av domstol.

 

PSYKIATRISK VÅRD
Psykiatrisk vård ges på psykiatriska kliniker vid våra större sjukhus, på öppenvårdsmottagningarnaoch ibland även i hemmet. Om någon behöver dygnet runtvård under längre tid kan detta ibland erbjudas på psykiatriska behandlingshem där en individuellt anpassad vård kan erbjudas.

AKUTTEAM/MOBILA TEAM.
Dessa team ska kunna erbjuda akut omhändertagande i hemmet, vara åtkomligadygnet runt och remittera patienterna till den mest lämpliga vårdformen. De ersätter alltmer de psykiatriska akutmottagningarna.

ÖPPENVÅRD.
Den psykiatriska specialistvården sker huvudsakligen i öppen vård. Bara de svårast sjuka läggs in på psykiatrisk klinik.Den öppna psykiatriska vården finns inom den lokala hälso- och sjukvårdens psykiatriska sektorer.Den psykiatriska öppenvården ger rådgivning och behandling i form av psykoterapi, stödsamtal och mediciner. För barn och ungdomar finns särskilda psykiatriska öppenvårdsmottagningar.

DAGVÅRD.
Dagvård kan innebära ett alternativ till heldygnsvård även för personer som är svårt sjuka. Inom dagvården erbjuds olika former av gruppterapier eller mer intensiv öppenvård. 

INTEGRERAD ÖPPEN –OCH SLUTENVÅRD.
Vissa enheter som vänder sig till personer med psykotiska sjukdomstillstånd erbjuder även så kallade sviktplatser för dem som tillfälligt mår så dåligt att de är i behov av dygnet-runt-vård

BOSTADEN.
I samband med kriser föredrar de flesta att få stöd och vård i den egna bostaden eller i öppenvård. Detta är inte alltid möjligt, i synnerhet om omständigheterna kring den sjuke är svåra eller om den sjuke löper risk att skada sig själv eller andra.

Betyder kommunens ökade ansvar för stöd och service till människor med psykiska funktionshinder att sjukhusvård inte längre är nödvändig?
Kommunernas ökade ansvar betyder att skyddsnätet för människor med psykiska funktionshinder har förstärkts till att mer överensstämma med den funktionshindrades behov och önskningar när det gäller stöd i boende och sysselsättning. Ambitionen är att möjligheterna att klara sig ute i samhället med ett funktionshinder förbättras.

Rehabilitering.
Rehabilitering består av medicinska, psykologiska, sociala och arbetslivsinriktade
åtgärder. Den genomförs i samarbete mellan försäkringskassan, psykiatrin, kommunens socialtjänst, arbetsförmedlingen, Ami och eventuell arbetsgivare.

STÖD OCH HJÄLP FRÅN KOMMUNEN.

För psykiskt funktionshindrade finns olika typer av stöd och service från kommunens sida som ska underlätta det dagliga livet och bidra till rehabilitering.

BOENDE.
För dem som behöver hjälp och stöd i sitt boende finns olika former av boende och boendestöd:

• gruppbostad, ett bostadsalternativ för dem som har ett så omfattande tillsynsoch omvårdnadsbehov att kontinuerlig närvaro av personal är nödvändig.

• enskilt eller kollektivt boende med lägre nivå på tillsyn och omvårdnad.

• hem för vård eller boende (HVB-hem) för dem som inte klarar att bo i egen bostad.

• stöd från hemtjänsten eller särskilda boendestödjare i den egna bostaden.

ARBETE, SYSSELSÄTTNING, DAGLIG VERKSAMHET.

Kommunerna har i olika omfattning verksamheter som syftar till att ge den funktionshindrade en meningssfull sysselsättning. Verksamheterna har olika namn som i viss mån uttrycker verksamhetens ambitionsnivå:

• Arbetscentrum där man kan få sysselsättning och arbetsträning.

• Dagverksamhet för sysselsättning, samvaro och personligt stöd.

• Träffpunkter där man kan titta in och få social kontakt och gemenskap med andra med liknande problem och delta i olika aktiviteter.

PERSONLIGT STÖD.
För att klara sin dagliga livsföring kan man behöva personligt stöd utöver det som erbjuds i de olika boendeformerna:

• Personlig assistent är ett personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stort och varaktigt funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä sig, kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter god kännedom om den funktionshindrades grundläggande behov. Insatsen kan beviljas enligt lagen om stöd och service för  vissa funktionshindrade (LSS) eller lagenom assistansersättning (LASS).

• Ledsagarservice är hjälp åt dem som inte har personlig assistent, för att till exempel besöka vänner, delta i fritidsaktiviteter, kulturlivet eller bara för en promenad. Insatsen kan beviljas både enligt LSS och SoL.

• Kontaktperson är en person som ställer sig till förfogande som medmänniska för en person med funktionshinder som behöver hjälp för att komma ut i samhället och få kontakt med andra människor.

• Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) gäller även personer med »psykiska funktionshinder, om dessa är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service«.

• Personer som tillhör personkretsen för LSS har rätt till insatser om behov av dessa finns: Bostad med särskild service, personlig assistent, ledsagarservice och kontaktperson m m.

• Enligt Socialtjänstlagen (SoL) har kommunen skyldighet att inrättabostäder med särskild service tilldem som till följd av psykiska svårigheterbehöver ett sådant boende.

• Varje kommun ska enligt Hälsooch sjukvårdslagen erbjuda god  hälso- och sjukvård åt dem som bori sådan boendeform och ska också erbjuda rehabilitering, habilitering och hjälpmedel. Detta ansvar omfattar inte läkarvård, som är landstingets  ansvar. Det är dock kommunens ansvar att se till att de som är i behov av sådan vård verkligen får det.




Källa: sverigesinre


Kära bloggläsare...





Hej på er!


Jag ber om ursäkt för så dålig uppdatering den senaste tiden. Jag har fått en del kommentarer på sistone som jag inte har svarat på. Jag har varit inaktiv på bloggen på sistone. Det verkar som det är många som uppskattar att man skriver om detta. Jag har haft personliga bekymmer det senaste tiden och har därför inte prioriterat bloggen. Det har ingenting med min bipolära sjukdom att göra, så ni behöver inte vara oroliga över det!


Ska försöka svara på era kommentarer... Stor kram till er!

Bästa läsare!



Förlåt för att jag har varit så dålig på att uppdatera. Jag finns fortfarande kvar och har tänkt att fortsätta blogga men det har blivit att prioritera annat nu när hälsan inte varit på topp.

Det är så kul när ni skriver till mig. Ni är så goa allihopa som bryr er och som tycker det e intressant att följa mig.
Jag blir faktiskt peppad att skriva mer, så tack för att ni finns och det är jätte kul att ni gillar min blogg, ja när den väl uppdateras haha.


Till C. Tänkte skriva ett inlägg här någon dag som jag hoppas kan ge lite mer svar utöver det jag kommer publicera nu snart. Har så mycket i tankarna nu så jag vet inte när jag kommer kunna skicka ett mail. Men jag hoppas detta kan hjälpa dig lite.Kram


-Missbrukare

Finns det något ni gillar extra mycket? Något ni unnar er ofta?

Mitt fall är skor. Och den lasten kan bli väldigt dyr.


Idag har vart en bra dag. Vissligen har jag haft ont i skallen men det som har räddat dagen är min energi.
Har jag ont och är trött blir det lättare att man blir nedstämd men idag har jag verkligen sprudlat av energi och det gör dagen mycket enklare. Både för mig och min sambo. Stackarn som har fått utstå med en hel del dessa månader!!

Imorgon ska jag gå till en sjukgymnast har jag tänkt. Vi får se vad de säger.
Annars vet jag inte...
Jag borde bli bannlyst från stan i alla fall. Eller kanske att lämna kontokorten hemma!

Hur många skor tror ni jag köpt det här året?!?!
Det är ganska många om jag säger så.......

Skomissbrukare?Skomani?


Jag lever, men det är knappt

Jag gillar inte att klaga men ibland måste man.


Det går ej att beskriva med ord hur den senaste veckan har varit. Men den har varit smärtsam.
sjukhus,ambulans, dropp, nålar, smärtstillande, syrgas, säng, illamående,smärta, smärta, smärta.

Jag vet inte hur många klädstorlekar jag har gått ner eller när jag kommer bli bättre. OM jag någonsin kommer bli bättre.(JO, det ska jag visst!)

Jag har upplevt psykiskt helvete men nu vet jag även hur det är att genomgå ett fysiskt helvete och det är inte mycket bättre det.

Jag vet i sanningens namn inte vad som är värst om jag ska vara ärlig. Vet ni?!

10 minuter framför datorn och min rygg är knäckt.
Jag tror jag måste vila ännu mer mina vänner..

1 sak som är bra. Idag var jag utomhus första gången på 1 vecka. Blev påtvingad att släpas med till massage vilket va en positiv överraskning för min huvudvärk några timmar senare. Så jag mår bättre.. men rehabilitering är något nytt för mig.

Jag har känt mig off...

Hello readers.

Smygläsare och inte smygläsare :)

Jag hoppas att allt är bra med er. Så bra det bara kan vara.

Själv har jag varit ganska off de senaste dagarna med att blogga. Jag har inte känt någon som helst med motivation att skriva och berätta hur jag har det.
Jag vet inte riktigt.. jag tycker det känns så svårt att få mitt budskap tydligare i och med att jag bloggar anonymt.
Det har inte med att göra att jag är anonym för det kan man vara. Men jag känner mig väldigt begränsad i det jag skriver.
Vill inte skriva vad som helst för jag vill inte att alla ska veta min identitet. Jag vill inte skriva för mycket om vad jag gör om dagarna så det dras paralleler till min privata blogg. Kanske känns konstigt för er. Men det är ett litet dilemma jag har. Vill man jobba inom psykiatrin som jag är det inte alltid attraktivt att själv ha en diagnos. Tyvärr. Jag vet med all säkerhet att hade en utav mina arbetsplatser vetat om min diagnos hade det inte anställt mig på timmar. De har utryckligen nämnt liknade fall. Diskriminering oh ja. Vill jag jobba med sådana människor? Nej! Men jag har inte råd att välja i detta läge. Jag behöver pengarna. Detta är något jag personligen vill förändra. Dvs ska förändra! Men det är svårt att bara ta ett kliv rätt ut utan att veta om någon kommer ta emot en.Hur att göra?!

Samtidigt är det skönt att inte alla vet. Herregud vad mycket tokbollar det finns där ute. Och då menar jag människor som verkligen inte förstår att en människa med tex schizofreni kan vara som vilken normal människa som helst!
 OKUNSKAP!


Det har varit så varmt här så vi har legat utomhus och pressat i bara bikini! De ni ;)

Det handlar inte om att älta. Det handlar om att utbilda!!!!!

Gärna med glimten i ögat!











Nina Hemingsson tycker jag gör det så bra!

Always look on the bright side of life

*sjunger och visslar*

Heej allihopa!

Det är jätte fint väder här, runt tjugo grader varmt!
Har vi hoppat över våren och gått till sommar direkt?

Idag är jag ledig. Har passat på att städa och plocka lite här hemma. Men det enda jag egentligen vill är att vara ute i det fina vädret! Så jag ska passa på att åka ner på stan och ta en fika men en kompis som är hemma från Norge lite senare.

Imorgon ska jag jobba på stödboendet igen. Ska bli kul. Jag tror att vi ska iväg och träna och simma på badhuset.
Det är alltid bra med motion och ibland behöver man motiveras för att orka. När man väl kommit för sig så mår man mycket bättre. Det brukar vara så :)



Jag älskar dig A. Tack för att du finns!


Jaaa... jag kanske ska ta tag i moppen och damsugaren innan jag åker ner.
Sätta på lite bra musik och dansa med?

Tänk positiva tankar och ha en så bra dag ni bara kan!

Helene, jag kan fortfarande inte kommentera i din blogg(?)

Jag lever!

Hej alla läsare

Jag har varit riktigt dålig på att uppdatera nu de senaste dagarna. Fy skam!

Jag har haft fullt upp. Fyllde år förra veckan så nu är jag 23 hela år. Wow!

Annars rullar dagarna på. Jag jobbar väldigt lite vilket är synd. Jag måste ha mer struktur annars blir min dygnsrytm helt förstörd. Jag är beroende av väckarklockan annars sover jag bort hela dagarna.

Hur har ni haft det?

Jag hoppas allt är bra med er.


Så har min dag sett ut

Heeej!

Jätte kul att det är fler som hittat hit, välkomna :)

Idag har jag varit ledig och det är sååååå tråkigt att vara "ledig" när man är det hela tiden!
Jag jobbar ju som vikarie och detta innebär att ibland får jag jobba arslet av mig och
sen kommer det perioder där jag inte får något jobb alls! Detta gör mig gaaalen!

Alltså känner jag mig ganska galen just nu. Det suger rent sagt att vara vikarie när det är så här.
Jag blev färdig med min mentalskötare examen i sommras och sedan dess har jag haft hur mycket jobb som
helst. Men nu är det torrare på den fronten än vad det är i Saharaöknen. Riktigt illa med andra ord!

Detta gör att jag sitter och rullar tummarna om dagarna. Jag gillar inte att rulla tummarna. Så förutom att göra hussysslor blir det väldigt många fikaturer på stan och en hel del onödigt impuls shopping! För vilka pengar då?!
Ja okej, så illa som det låter är det inte men faktum är att man spenderar mer pengar när man är arbetslös eller låt oss säga sysslolös än när man jobbar! För då har man ju alla fall inte tid att spendera pengar på fika och shopping! Neeej just det.. frustrerande mina kära läsare!!

Så det jag har gjort nu idag förutom att ha fikat och shoppat en jävligt snygg kjol är att jag har ansökt till Socionomprogrammet. Jag ska alltså göra allt jag kan för att få min dröm i uppfyllelse! Kurator är ett yrke som lockar... så nu får ni hålla tummarna för mig för i juli kommer svaret!!



Kram på er!

Lite av min sjukdomshistoria

Jag fick min diagnos när jag var 16 år ungefär. Min mamma gick bort när jag fyllt 15 år och efter ett par månader utbröt min första depression.
Från och med att jag var 15 till och med 18 år åkte jag ofta in på psyket som det så fint kallas.
Jag började medicineras med litium redan som 16 åring men jag ville inte förstå eller acceptera
att jag skulle behöva få äta psykofarmaka hela livet. Ibörjan var det skönt att äntligen få reda på
vad det var för fel på mig. Att få en diagnos var som en bekräftelse att det fanns en orsak.
Fanns det en orsak. Fanns det även ett hopp om att bli frisk.

Men, eftersom jag var så emot medicinerna började jag sakta men säkert avsky min diagos som litiumet var förknippat med. Jag vägrade att äta litum detta gjorde att mina symtom förvärrades. Perioden när jag var 15-18 var mycket ostabil just för att jag inte åt medicinerna regelbundet.

Efter 18 år, blev jag utskriven från behandlingshem. Jag hade även bott i familjehem i 2 år och skulle nu slussas vidare till en egen lägenhet. Jag åt medicinerna bättre, men hade innerst inne fortf inte accepterat att jag var tvungen att svälja äckliga tabletter morgon och kväll. Komma ihåg var bland det svåraste. Spec på morgonen.
Mellan 18- 20 år åkte jag kanske in på psyket 3 gånger.

Nu har jag inte varit inlagd på 3 år.
Under 3 år har jag haft skov, en del mest fjuttiga skov men också en del jobbigare.
Men jag har inte behövt att åka in för jag har varit så pass medveten och inte så pass sjuk att jag behövt läggas in.

Idag äter jag litium 2+0+2
samt zoloft och serequel som back up!
Det funkar jätte bra för mig.


Vi ser dom. Inte deras bipolära diagnos!

Det kan ta långt tid att acceptera att man har en större sårbarhet än genomsnittet. Att man kanske måste äta medicin för att få sina humörsvägningar i balans eller av annan orsak äta psykofarmaka. Stämpeln att ha en diagnos. Diagnosen är bara en liten del av hela dig. Du är inte diagnosen. Diagnosen är endast en liten liten del av dig. Det viktiga är att fokusera på dig och vad du behöver för att må bra. Vi är alla olika men av samma värde. Diagnos eller inte diagnos!

Tips på bra bloggar

Heeej!

Hoppas ni haft en trevlig helg. Det har jag, men nu har fått världens hosta och ont i halsen.
Annars har det varit en lyckad helg. Jag har varit ledig, vilket jag iof inte hoppats på då jag har lite ont
om pengar nu efter att man kommit hem från Asienresan.

Det verkar som att det flesta påverkas av vädret och så är det ju mer eller mindre. Men visst är det lite lustigt att vissa som tex jag har depressioner på hösten eller vintern medan andra har tex alltid vårdepressioner.

Jo, jag skulle vilja hitta lite nya intressanta bloggar att läsa och undra om ni kunde ge mig lite tips?
Vore guld att ha lite fler bloggar att läsa på söndagskvällarna ;)

Till Cecila(http://www.systerobror.blogspot.com/ ) Jag försökte kommentera till dig men tydligen kan man bara kommentera om man har ett google konto eller en blogspot?! Det går att ändra det på inställningar, om du vill.
Kommer kika in där fler ggr.

Livet går vidare, med eller utan ångest


Va roligt att så många fler hittat hit :)

Igår var en riktigt ångestfylld dag. Jag fullkomligt avskyr att ta tabletter så jag försöker
alltid vänta tills jag inte står ut längre både när det gäller vanliga huvudvärkstabletter
eller om jag har en riktig jävla fet ångest. Igår kväll kunde jag inte somna och tillslut
insåg jag att det ända som skulle lugna ner mig var en oxascand dvs lugnande, ångestdämpande.
Jag tar sällan dem nuförtiden och det är ett tecken på att jag mår mkt bättre psykiskt.
MEN jag tror så här! Min ångest är såklart bättre och mindre intesiv när jag mår bra, men jag
kommer ALDRIG ALDRIG ALDRIG bota min ångest helt för jag är en känslig människa
som är väldigt sårbar. Skillnaden tror jag är att när jag mår bra kan jag hantera ångesten
mycket bättre så även om jag får ångest kan mitt förnuft övertala mig lättare att koppla bort
ångesten. Mitt förnuft vet ju att jag inte ska behöva ha ångest. Allt är inte mitt fel och jag kan
inte vara alla till lags jämt jag vet ju det. Men när jag mår dålig är jag inte lika stark.

Har börjat äta mitt litium igen( det är över 2 veckor sedan)och jag har pratat med läkaren.
Han tyckte inte jag gjorde fel som slutade med tanke på omständigheterna.
Jag håller just nu på att utredas och jag hoppas att min huvudvärk kommer försvinna inom kort.
Jag kan ju vara påväg in i ett litet skov men det ska jag fanemej inte tillåta!

Jag saknar Asien helt galet mycket!


Frågor om manodepressiva

Nu är jag tillbaka i staden. Känns lite si sådär om jag ska vara ärlig...

Jag slutade äta Litium under 3 veckor för att kolla att litiumet inte var
orsaken till min konstanta huvudvärk. Men huvudvärken försvann inte..'

Jag vet att läkaren och min ssk kommer bli arg när de vet att jag exprementerat
själv men vad ska man göra när man är desperat? Jag orkar inte med
den här huvudvärken längre! Hur som helst så äter jag ju även zoloft samt serequel
som komplement så jag tror och hoppas att jag inte kommer hamna i något skov!

Jag känner att jag har lite bloggtorka för tillfället.

Ställ gärna lite frågor om det är något om min bipolära sjukdom ni undrar över
Eller ge tips om något intressant att blogga om =)


Nybakad pepparkaka

Heeej alla!


Nu e jag hemma i Sverige igen. Vilken omstallning att komma hem till minusgrader nar man varit
i tropisk varme nastan 2 månader! Sorry att jag varit dålig på att uppdatera, men det ska bli andring
pa det nu =)

Som jag skrev i forra inlagget har jag haft problem med huvudvark. Jag har fortfarande
huvudvark och vet inte om det beror pa litiumet eller inte. Ska till läkaren i veckan.



Kram på er!

Update from Thailand!

Ahhh jag har sa mycket att beratta!

Thailand e underbart. Kunde inte be om battre avkoppling!
Vi har nu halvtid kvar av semestern. Sa jag klagar inte over det om jag sager sa.

Dock har jag(tror jag) fatt biverkning av Litiumet. Huvudvark. Konstant har jag haft det i 3 manader.
Varje dag. Innan dess har jag ocksa haft men inte lika kontenueligt.

Har nagon av er haft huvudvark av litium?!

Jag har testat att sluta med litium nu en vecka, pa eget bevag...

Hoppas att huvudvarken forsvinner!!!!

Goodbye Sweden!

Hej då Sverige!

Hej då alla läsare!

Hej då vänner och familj!

Nu bär det av mot Bangkok!
Jag hoppas att våran semester kommer bli så underbar som vi har tänkt oss!
Kommer nog uppdatera lite under resans gång!


Medicinbomb


Hallå igen!

Nu har jag ordnat med alla mediciner tills vi åker. Inte så lite medicin va?
Det är lite xtra man måste styra med när man har apodosrulle.
Man måste beställa iförväg på dosapoteket annars får man inte medicin så det räcker hela resan och det är inte bra!


Laddat med psykofarmaka, tabletter för mage och huvud, nässpray, vitaminer, vätskeersättning, mina tabletter mot allergin, ev smärtstillande

Det är ju tur att den här medicinen ska ta slut under resans gång. Inte så roligt att bära med sig så här mycket last!

Jag hoppas verkligen inte att de kommer stanna oss i tullen nu, och det blir problem. Jag har rätt att ha dessa mediciner men man vet ju aldrig hur de resonerar utomlands utanför EU.

 Den enda medicin som jag har som är narkotikaklassat är smärtstillande talblett (för min huvudvärk)
men jag har inte bestämt om jag ska ta med den än. Den medicinen måste jag ha intyg på.
Jag lämnar lugnande och sömntabletterna hemma. Jag brukar inte ha något behov av dem när jag mår bra och det förutsätter vi att jag ska göra hela tiden. Skulle det vara så att jag får ångest, ja då kan jag hantera det på egen hand. Jag reser ju med min livskamrat. Han vet precis hur man ska handskas med mig :) Och som tur är, vet jag det också ;)

Vi har aldrig varit borta så här länge förut. Så det ska bli lite spännande :)

Om någon av er läsare har rest med psykofarmaka förut får ni jätte gärna berätta hur det har gått!

Nu ska jag kolla på film!
 
Glöm inte svara på min fråga om ni kan :)

På jakt efter nya möbler!

Hej alla!

Hoppas allt är bra med er. Själv mår jag ganska bra idag. Jag är fortfarande lite halv hängig men tillräckligt pigg för att åka på jakt efter nya möbler till lägenheten. Igår var jag på fest men det blev alkoholfritt och jag kom hem långt innan tolv slaget!

Ä sitter och väntar på mig sött i soffan.
Jag är snaaaart färdig!
Ska bara skriva liiiiiite till!
Det är tur att han har tålamod med mig! Jag fick världens psykbryt förut när han skulle förklara vem som vunnit körslaget. Men han förklarade inte tillräckligt snabbt( han fick inte fram vinnarens namn) så jag blev skit lack och höjde rösten!
-Vart kom det ifrån lixom?
-PMS?
-Vaknat på fel sida?


Som tur är insåg jag snabbt hur larvig jag var så jag kunde be om ursäkt. Det var en typisk jag-har-gjort-fel-syn, svansen mellan benen.Rätt åt mig. Man får inte skälla sådär utan anledning!

Nej nu är jag färdig att åka!

Hörs senare!

Hälsan är det viktigaste vi har

Hej på er!

Det är egentligen meningen att jag ska gå på födelsedagsfest ikväll
men jag tror inte riktigt jag kommer klara det för jag är fortfarande sjuk :/
Jag har alltid en förmåga att vilja pressa mig själv till den yttersta gränsen.
Det kan vara en bra egenskap, men ibland måste jag lyssna på vad min kropp säger och vila.
Men det är svårt när man har så många bollar i luften.
Jag vill ju så gärna vara frisk och kry att jag nästan övertalar mig själv att jag mår bra.
Det blir såklart ingen alkohol ikväll men jag kanske orkar ta mig ut för att träffa lite folk?
Meningen var ju att vi skulle fira av mig ikväll lite också.





Hälsan är viktigare än något annat. Har man inte hälsan i behåll är allt annat matriellt oviktigt.
Vi borde  värdesätta hälsan högre. Ta hand om oss själva och varanda ännu mer.

Tidigare inlägg
RSS 2.0