Det var länge sen....

Hej....

har haft så mycket på gång så jag har inte hunnit skriva i bloggen.

Just nu rullar det på... jag mår faktiskt bra eller det är egentligen inte så konstigt för man kan må bra även fast man har en psykisk sjukdom. Man måste tänka ett steg längre, äter jag mina mediciner kan jag leva ett normalt liv precis som vem som helst. Den där psykiska sjukdomen är egentligen inte min personlighet...utan den är som vilken annan sjukdom som helst... diabetikerna producerar för lite insulin och blir sjuka om de inte får sin injektion med insulin...
det är samma sak för den manodepressiva lr den bipolära.... vi saknar ett salt i kroppen som gör att vi får hormonförändringar, våran sinnestämming förändras och därför hamnar i oblans.... vi behöver vårat litium(som är ett naturligt salt) för att hamna i jämn kurva....(finns även andra mediciner än litium för den bipolära men det vanligaste är att behandla med litium)  

Ibland kan jag inte låta bli att undra,tänk om alla visste... tänk om alla mina vänner och bekanta visste att jag var bipolär, att jag hade ett psykiskt funktionshinder, att jag legat på inlagd psyket 7ggr, att jag bott på behandlingshem 1år... hade de fortfarande varit mina vänner?

Jag vet vilka jag kan lita på... de vet, de älskar mig oavsett... men de som inte vet...de som kanske inte kommer förstå,
 för att de inte har någon aning om vad det innebär att bli riktigt manisk... ha en  melankolisk depression... få starka panikattacker... få en psykos.... deras okunskap kanske skrämmer men jag hoppas jag ska kunna ändra på dessa fördomar genom min blogg......



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0