En dag som alla andra, men ändå inte!
Shiiit vilken resfeber jag börjar få!
Om några dagar åker vi mot värmen!
Idag har vi varit ner på stan och växlat in pengar. Det känns som jag har tusen saker jag måste ordna innan resa och alldeles för lite tid. Hehe, ändå har man planerat den här resan i över 1 år. Men det är som vanligt att man sparar allt till sist ;)
Idag fick jag en liten lustig känsla när jag skulle till apoteket för att hämta ut medicin till en av våra vårdtagare.
Apotekaren som tog hand om mitt ärende var väl först okej i sitt bemötande, något kort i tonen men mer kan man väl inte begära efter en lång dag i närmare 20 år?
Jag skulle hämta ut lite psykofarmaka och det var väl inte mer än det. Visade vårdtagarens legg, mitt legg och sen började apotekaren knappa på sitt lilla tangentbord.
Jag passade på att slå två flugor i en smäll så jag påpeka att jag även skulle hämta medicin till mig.
När apotekaren såg mina mediciner kändes det som hon skulle ramla av stolen. Hon kollade på mig på ett hånfullt sätt. Jag fick verkligen känslan
"okej och det här är ett jobb som passar dig?" För hon visste vad jag jobbade med. Det hade hon redan frågat när jag skulle ta emot vårdtagarens medicin.
Ja, vem vet. Det kanske bara var min uppfattning, min tolkning av händelsen men jag såg hennes blick och jag brukar inte ha fel när det gäller sånt.
Kan man inte vara vårdare trots man äter psykofarmaka?
Imorgon ska jag jobba sista dagen. Känns skönt att äntligen åka på våran drömsemester men samtidigt kommer jag ju sakna alla där hemma! Men vilket äventyr det ska bli :)
Nu måste jag förbereda lite med packning!
Vi hörs en sväng senare ;)
Om några dagar åker vi mot värmen!
Idag har vi varit ner på stan och växlat in pengar. Det känns som jag har tusen saker jag måste ordna innan resa och alldeles för lite tid. Hehe, ändå har man planerat den här resan i över 1 år. Men det är som vanligt att man sparar allt till sist ;)
Idag fick jag en liten lustig känsla när jag skulle till apoteket för att hämta ut medicin till en av våra vårdtagare.
Apotekaren som tog hand om mitt ärende var väl först okej i sitt bemötande, något kort i tonen men mer kan man väl inte begära efter en lång dag i närmare 20 år?
Jag skulle hämta ut lite psykofarmaka och det var väl inte mer än det. Visade vårdtagarens legg, mitt legg och sen började apotekaren knappa på sitt lilla tangentbord.
Jag passade på att slå två flugor i en smäll så jag påpeka att jag även skulle hämta medicin till mig.
När apotekaren såg mina mediciner kändes det som hon skulle ramla av stolen. Hon kollade på mig på ett hånfullt sätt. Jag fick verkligen känslan
"okej och det här är ett jobb som passar dig?" För hon visste vad jag jobbade med. Det hade hon redan frågat när jag skulle ta emot vårdtagarens medicin.
Ja, vem vet. Det kanske bara var min uppfattning, min tolkning av händelsen men jag såg hennes blick och jag brukar inte ha fel när det gäller sånt.
Kan man inte vara vårdare trots man äter psykofarmaka?
Imorgon ska jag jobba sista dagen. Känns skönt att äntligen åka på våran drömsemester men samtidigt kommer jag ju sakna alla där hemma! Men vilket äventyr det ska bli :)
Nu måste jag förbereda lite med packning!
Vi hörs en sväng senare ;)
Kommentarer
Trackback
