Manodepressiv med handen på hjärtat

Hej på er....

Jaa...vad kan man säga?!

Ni vet som har läst min blogg att jag har haft väldigt mycket ont i huvudet.
Igår fick jag åka med en ambulans upp för trycket ökade i huvudet. Jag kunde inte gå upp ur sängen och jag såg ingenting. De var rädda att jag fått en stroke eller svullnad i hjärnan.

De tog in mig på båren, in i ambulansen och på med blåljusen.
Jag fick dropp och syrgas. Jag kunde höra allt dom sa, jag hade svårt att prata pga trycket i huvudet men jag var klar i huvudet så att säga. Jag fick göra en akut datortomgografi.

Nu är jag hemma igen. De hittade ingenting vare sig blodprov eller DT:n.
Läkaren förklarade för mig att visar testerna ingenting när man har sån där smärta som jag har är det stor sannolikhet att det rör sig om en neurologisk sjukdom. Det har med nerver och muskler att göra och detta tillstånd är svårt att behandla. Men jag är naturligtvis bli remitterad till en neurolog, men väntetiden kan vara lång. Därför att det inte är någon livshotande sjukdom = jag kommer inte dö även om smärtan kan vara outhärdlig.

Både skönt att jobbigt att höra att jag inte ska dö av detta. Men samtidigt vet jag ju hur ont jag har haft det och hur ont det gjorde när jag fick åka ambulans.
En fysisk smäta i huvudet som övergår till psykisk smärta också då min livskvalité försämras. Jag har svårt att jobba och sköta dagliga sysslor när mitt mående inte är på topp fysiskt. Jag kan inte planera normalt för jag vet aldrig hur jag ska må. Och ovissheten drabbar psyket värst. När ska jag någonsin bli frisk igen?! Vad är det för fel på mig?!
Vi har i stort sett uteslutit tumörer och blödningar men det återstår fortfarande en problematik för mig som kommer kosta. Både i välmånde längre sikt och pengar, ekonomisk oro gör ingen gott.

Jag är inte lika rädd längre för jag vet att jag inte är döende. Som det ser ut.
Men självklart är jag orolig. Jag vet inte vad som väntar mig och det skrämmer mig......