Livet går vidare, med eller utan ångest
Va roligt att så många fler hittat hit :)
Igår var en riktigt ångestfylld dag. Jag fullkomligt avskyr att ta tabletter så jag försöker
alltid vänta tills jag inte står ut längre både när det gäller vanliga huvudvärkstabletter
eller om jag har en riktig jävla fet ångest. Igår kväll kunde jag inte somna och tillslut
insåg jag att det ända som skulle lugna ner mig var en oxascand dvs lugnande, ångestdämpande.
Jag tar sällan dem nuförtiden och det är ett tecken på att jag mår mkt bättre psykiskt.
MEN jag tror så här! Min ångest är såklart bättre och mindre intesiv när jag mår bra, men jag
kommer ALDRIG ALDRIG ALDRIG bota min ångest helt för jag är en känslig människa
som är väldigt sårbar. Skillnaden tror jag är att när jag mår bra kan jag hantera ångesten
mycket bättre så även om jag får ångest kan mitt förnuft övertala mig lättare att koppla bort
ångesten. Mitt förnuft vet ju att jag inte ska behöva ha ångest. Allt är inte mitt fel och jag kan
inte vara alla till lags jämt jag vet ju det. Men när jag mår dålig är jag inte lika stark.
Har börjat äta mitt litium igen( det är över 2 veckor sedan)och jag har pratat med läkaren.
Han tyckte inte jag gjorde fel som slutade med tanke på omständigheterna.
Jag håller just nu på att utredas och jag hoppas att min huvudvärk kommer försvinna inom kort.
Jag kan ju vara påväg in i ett litet skov men det ska jag fanemej inte tillåta!
Jag saknar Asien helt galet mycket!
Jag tror att du har helt rätt, vissa människor ÄR känsligare än andra och får leva med det. Och det behöver inte vara något dåligt! Och såklart kan vi hantera ångesten när vi mår bra och är i balans, men inte när det stormar... Hoppas litiumet hjälper!
Jag har haft diagnos i snart ett år men varit det sedan jag var liten + ADHD. Du då?
Kramar
Hej 0=) nej det har ingen läkare gjort eftersom jag inte har varit hos en läkare för att just kolla upp min psykiska ohälsa, om du förstår vad jag menar. Men jag mår ju inte bra och jag har i släkten lite psykiska sjukdomar. Men hoppas ju ändå att jag “bara” har en depression. Kommer absolut klicka in på din blogg igen, trevlig helg på dig !
Hej du, vilka underbara bilder från din resa. Det verkar som ni hade det underbart. Det kan man leva länge på.
Din undran om medicin, ja Levaxinet har hjälpt så pass att hennes energi har återkommit och hon orkar mer. Hon är känslig, precis som du och jag vet inte om BUP tänker sätta en diagnos. De sa i januari att hon var för ung för att bestämma, sen dess har vi inte varit där. Har inte tid förrän 20 april.
BUPläkaren ville ju sätta in Lamotrigin, stämningskapande medicin, men vi ville prova Levaxin först. Vi får se hur det går. Just nu provar hon att vara på resa, men kommer hem imorgon då det inte funkar. Ångesten för stor...
Önskar dig en skön helg.
