Självmord
Jag ville bara få slut på min smärta"
Jag var olycklig. sårad. frustrerad och väldigt vilsen.
Jag hade ett skov så mitt psykiska mående var i obalans redan innan.
Det var en jätte jobbig händelse som utlöste mitt agerande.
Jag kände mig så sårad, jag hade blivit så sviken att alla känslor var bort om all kontroll.
Först blev jag hysteriskt ledsen men sen nådde likgiltigheten mig.
Oberörd utanpå. men innuti höll mina känslor att explodera.
Hade jag varit väldigt känslosam samtidigt som ångesten
tärde på mig inifrån då hade jag aldrig försökt ta mitt liv.
Men nu kände jag ingen rädlsa. Jag ville bara bort.
Även om det egentligen innebar att jag inte ville dö.
Jag kommer så väl ihåg när jag svalde de där tabletterna.
Jag brydde mig inte om någonting just då.
"Mer än att, ta mig härifrån!!!Få bort min smärta!"
Jag hade ingen kontroll! Jag ville göra illa mig själv.
Mitt omdöme var bortblåst med vinden, med sveket.
Det kändes inte som jag levde. Jag ville bara försvinna.
Så då hade jag väl inget att förlora?
Jag blev medvetslös. Låg i min lägenhet 1,5 dygn innan jag hittades, nerspydd och nerkissad
fördes jag med ambulans till sjukhuset. Jag var förgiftad av alla tabletterna.
Efter 3 dagar var jag vid medvetande igen, men väldigt svag. Jag var inte alls långt ifrån att dö.
Så här i efterhand när jag tänker på det blir jag självklart rädd för vad som kunde ha hänt.
Jag exprimiterade med mitt eget liv!
Jag utsatte mig själv för fara och jag förstod inte konsekvensen av mitt agerande!
Det var ett rop på hjälp. Men detta slags rop kunde gått så fel om min skyddsängel inte vakat över mig!
Och det är inte alltid skyddsängeln vakar över oss.
Det är många själar som tar sitt liv av misstag. Det är ett rop på hjälp.
Vi agerar i panik, i frustration!
Jag reste mig upp när jag hade det som svårast. Men tillslut vågade jag tro på mig själv.
Jag mötte min smärta och besegrade den. Det kan du också göra.
Det är inte lätt, men det gör tusen gånger ondare att vara kvar i din onda cirkel än att bryta dig loss från den!
Snälla gör någonting innan du agerar i panik och frustration!
Kramar Sara
Vad hemskt :(
Aj vad ont det gör i mitt hjärta att läsa... min lillebror dog i suicid våren 2008. Han hade fått schizofreni...Ville leva men orkade inte kämpa emot rösterna längre. Ja, du kan läsa om det i min blogg.
Starkt av dig att berätta...
Jag kände impulsen att göra det för första gången för ett par månader sen. Men eftersom jag också har jobbat som skötare i fem år så insåg jag att jag inte hade tillräckligt med tabletter hemma för att det skulle vara lönt. Dagen efter blev jag fruktansvärt rädd, för om det styrs av impulser... Hur kan man stoppas sig? Haft känning av det en gång till sedan dess. Hoppas det inte händer igen. Jag försöker förklara för dem jag litar på så att jag kanske kan ringa dem om det skulle hända igen.
Men som sagt, starkt av dig att dela med dig. Det hjälper oerhört mycket att läsa så att man förstår att man inte är ensam.
Kram
