Har ni förstått mitt budskap?
Ni som läser min blogg har ni förstått mitt budskap på denna blogg?
Är det någon ny läsare som kikat in får ni jätte gärna berätta vad erat första intryck är om bloggen.
Jag fick bara en kommentar som fick mig att undra lite....
Jag menar alla uppfattar ju inte saker och ting på samma sätt som jag ;)
Jag fick en kommentar imorse av Jocke som skriver;
Det låter mer som att du fäster dig för mycket vid din diagnos. Har ögnat igenom första sidan av denna blogg, aldrig varit inne här förut och inte läst exakt allt som står ens här på första sidan. Du skriver själv om att man inte är sin sjukdom och så vidare. Men varför etsar du fast vid sjukdomen så pass mycket? Jag anser att det finns allt för många som får en diagnos på helt felaktiga grunder och sedan lever personen "upp" till diagnosen, förr eller senare. Alla kan ha det struligt och jävligt kärvt. Miljö spelar in. Och inte enbart hjärna.
Testa med en promenad i skogen och sänk ned medicinerna! Så slipper du lura dig själv allt för många gånger på grund av en fjuttig diagnos.
Min första tanke var när jag börja läsa kommentaren, kul att få lite kritik!Sen nu när jag läst igenom Jockes kommentar känns det kanske inte lika kul. För det känns verkligen inte som han har förstått budskapet med min blogg!
Hej Jocke!
Jag förstår vad du menar till en viss del, men jag håller inte med.
Min manodepressiva blogg handlar just om det du skriver att jag borde ägna mig mindre tid åt. Min bipolära diagnos. Det är min nisch,mitt huvudämne.
Precis som du säger och som jag påpekat i tidigare texter är vi så mycket mer än en diagnos. Men för att jag ska kunna få er utomstående att förstå måste jag ju självklart skriva om diagnosen. Det förstår du väl?
Det är mina tankar och känslor som förhoppningsvis på något sett ska påverka mina läsare till det positiva om psykisk ohälsa. Jag hoppas att finna liksinnande människor genom min blogg men också att kunna nå ut till människor som du som kanske inte har så mycket kunskap om människor med psykiska sjukdomar.
I min manodepressiva blogg skriver jag alltså om ämnen som berör sjukdomen. Jag berättar också för mina läsare hur det att arbeta inom psykiatrin som mentalskötare, som även har tidigare erfarenheter som patient, vilka fördomar som finns i samhället, hur vi kan förbättra sjukvården speciellt sjukvården inom psykiatrin med förhållningsätt osv.
Jag har valt att skriva denna blogg anonymt som jag förklarat varför i tidigare inlägg.
Visst hade jag valt att inte vara anonym hade det varit enklare att visa er min värld men jag vill ju inte ha det så ;)
Jag lever absolut inte upp till min diagnos om du undrar Jocke. Vilket jag tror att många av mina läsare redan har förstått. Jag är en tjej med mycket på agendan. Jag älskar att blogga på min manodepressiva blogg men jag lovar jag har ett liv vid sidan av ;)
Men fråga gärna om det är något mer ni undrar över!
För det första måste jag tyvärr säga att jag blir upprörd när jag läser den här kommentaren. Min första undran är om den här "Jocke" har någon egen erfarenhet av bipolaritet och psykisk ohälsa eller inte? Jag äter en hel rad med mediciner som så många andra bipolära gör för att överhuvudtaget kunna ta den där "promenaden i skogen". Jag är ju förvisso partisk i frågan då jag själv är bipolär men jag har då absolut fattat vad ditt syfte är med bloggen då jag antar att det är snarlikt mitt eget skäl att hålla en blogg där jag skriver om min diagnos.
För det andra vill jag påminna om att gillar man inte det man läser så är man endast ett knapptryck bort från att komma bort från sidan. Och du som för bloggen skall inte behöva ursäkta, eller förklara för den delen, för vad du skriver eller inte skriver - det är ju faktiskt DIN blogg.. eller hur? Men det är ju endast min högst personliga åsikt.
Håller helt med Beva här ovan.
Det låter inte som om Jocke vet så mycket om vår diagnos. "minska ner tabletterna och ta en promenad" Hallå! Om jag hade minskat ner tabletterna hade jag sannolikt försvunnit ner i en depression igen ganska snart och de är livsfarliga eftersom jag då tänker massor på självmord. Så det är inte så enkelt som att bara minska ner medicinerna. Det är ju som att säga till en diabetiker att minska insulinet och sticka en tröja... Kanske var det bara ett mindre upplyst tips i största välmening, men ändå.
Detta är din blogg och du skriver vad DU vill här.
Vilken idiot den där Jocke...
Vilken upprördhet. Det var endast ett tips och hehe, joo, jag har vida erfarenheter av psykisk ohälsa i min omgivning så som aspergers, autism och borderline MED MERA. Ger det mig mer rätt att uttala mig i en sakfråga som rör diagnos? Jag tror MÅNGA skulle må bättre av att gå ut i naturen än att sitta på internet och skriva ned kring diagnos på papper. Det tycks bli en karusell och sluten cirkel där det bara skrivs, skrivs, skrivs. Notera att jag INTE påstår specifikt just denna blogg. Klickat mig runt på ett X-antal liknande bloggar och denna är långt ifrån ett praktexempel på den slutna cirkeln.
Ett tips är ett tips och jag förstår inte folkets upprördhet. Ja, ok, diagnos hit och dit, men varför låta så spydig om en UTAN diagnos ger ett glatt tips om att gå ut i skogen?
Men nu slipper ni alla diagnos människor mig här. Ska inte klicka in hit igen. Ha det gott.
Ps. We are all insane.
Jag har förstått. Men har man inte varit sjuk och aldrig känt hur det känns kanske det är svårt att förstå vissa saker?! Eller, jag vet inte... men men, en tanke jag hade...
Keep up the good work!
Förstår man inte kan man ju fråga..Men du skulle ha förstått att det är underbart skönt med stöd från andra som varit/är i samma situation som en själv eller har anhöriga som befinner sig/befunnit sig där.
Att gå i skogen om vi har lust har vi tid med iaf ska du se ;)
Det handlar inte om att älta. Det handlar om att utbilda!!!!!
Det behövs mer kunskap i samhället det e tydligt det :)
Hej, jag halkade in på din blogg & har just börjat läsa den, men blev tvungen att kommentera vad denne jocke skrivit till dig. Jag har oxå haft liknande kommentarer på min space-blogg & vissa dagar när man mår skit bara velat sluta mitt bloggande. Men som sagt det är ju faktiskt ingen som tvingar dessa människor att läsa vad man skriver. Jag tycker din blogg är väldigt intressant ialla fall : ) mvh u
Hej! Jag kan hålla med i "Jockes" resonemang men tycker samtidigt att det är sjukt viktigt med bloggandet olika tillstånd. Jag själv är manodepressiv, har precis fått diagnosen, och det som har hjälpt mig mest till att söka hjälp har varit att läsa andras tillvägagångssätt och om vad det innebär med vissa sjukdomar. Jag skulle aldrig vetat att det var manodeprisivitet jag skulle söka för om det inte var så att jag läst ett flertal bloggar innan. Däribland din =)
Jag googlade mig fram till hjälp och jag tycker det var alldeles för svårt att hitta rätt, det ska vara mycket mer lättillgängligt. Det som hjälpte mest i sökandet var bla. din blogg. Så fortsätt med det du gör. Det finns många "smygläsare" på denna sortens bloggar och det visar ju verkligen att ni behövs, ni utgör ett viktigt komplement till vårdens upptagningsområden.
Med vänliga hälsningar Lina
Hittade din blogg nu när jag skriver en uppsatts om bipolär sjukdom. Min Mor har detta, och detta har gjort mitt och mina systrars liv lite annorlunda och jobbigt. Nu skriver jag ett arbeta om detta i psykologin då jag vill lära mig mer om det så att jag sen kanske kan förstå min Mor lite bättre. Hittar väldigt mycket bra fakta här på din sida =) Tack!
Häftig sida! Hur ofta brukar du uppdatera den?
